Två kvinnor stämmer träff på en misskött kyrkogård i Sankt Petersburg. De känner inte varandra, men skriver båda »levande journaler« på nätet – och har inte mycket mer gemensamt än sina finska mormödrar. Anna är besatt av mormor Hiljas öde: hon var en av tusentals ingermanländska finnar som under andra världskriget deporterades till Sibirien och Centralasien. Efter Stalins död tar hon sig tillbaka till sin hemtrakt, som inte längre får kallas Ingermanland, ensam och till fots.

En kvinna skriver och en läser, motvilligt och utan att kunna göra annat. För varje sida tvivlar hon alltmer på vad som går att veta om Hilja.

Lida Starodubtseva är författare och översättare. Hennes första bok, novellcykeln En oändligt lång vår (2023), nominerades till både Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. Hilja går är en roman om att söka sig till och bort från sitt ursprung, om hur platsen definieras och definierar, och huruvida det är orätt eller nödvändigt att skriva ner döda förfäders berättelser.