Följande är ett försök att skriva en bok om ingenting. Att säga ingenting. Och hur något ändå blir sagt mellan orden, som stjärnor liksom på pin kiv uppstår i rymdens vakuum. Ingenting. Jag skriver ordet Ingenting, så att sidan inte ska stå tom. Tom på allt skriver jag det som är kvar: dikten själv eller det som är så smått att ingen tänkt på det. Antingen ser du ingenting här, eller så ser du det ingenting som här står skrivet!