Läderpåsen hade en tyngd i botten, det syntes på formen när den dinglade framför Johanssons ansikte. Det tjöt och gnisslade av järn mot järn när lokföraren slog till bromsarna.
Handen med läderpåsen höjdes. 

”Jag sa ju att du skulle sätta dig. Varför lyssnar du inte?”

När blixtarna sköt genom skallen hann Johansson förväxla dem med huvudvärken. Sedan förlorade armarna som höll kappsäcken all kraft och han föll bakåt, in i mörkret.

***

Polisen lyckas inte lösa rånmordet i järnvägskupén. Den ökände ficktjuven Ehrenfrid Westermark-Rosen åtalas men frikänns i brist på bevis. 

Många år senare tar redaktör Axelsson upp fallet.
Han avslöjar mördaren och vad som hände med rånbytet. För att lyckas tvingas han göra upp med sitt eget tvivelaktiga agerande i mordets efterspel och den bittra eftersmaken av sitt förhållande med mordoffrets hemlighetsfulla hustru Carolina.