Krönikor kallade våra äldsta historiska författare sina mer eller mindre litterära skildringar av de svenska kungarna, och En krönika kallas denna boks berättelser om furstar från Gustav Vasa till Karl XII. Det är fullt logiskt att Ivar Lo-Johansson, som förut skrivit om statarna och om arbetarna, om helgon och prostituerade, om tjuvar och bödlar och allsköns patrask, till slut också skrev en hel bok om furstarna. Det är demokratiskt att räkna också kungarna till mänskligheten, utan dem skulle författarens samhällsbild inte stå färdig.

Furstarna är, både genom sin kraftfulla konstnärliga gestaltning, sin djupa förtrogenhet med vår svenska historia och sin förmåga att nå fram till en bärkraftig och levande människotolkning långt bortom den förstenade historiesynens schabloner, ett av de märkligaste verken i Ivar Lo-Johanssons författarskap.