"Vi ska vara djur med gudars kärleksliv."

Martin Tistedts författarskap har gått från mörker till ljus. Från debuten Segerhuva 2005 med dess djupdykningar i mänskliga avgrunder (som grovt provocerade kritikerna) har han arbetat sig fram till skildringar av lycka och skimrande njutning. Hans förra roman, Världens världslighet, hyllades för sin extas. Nu kommer kärleksberättelsen Vår.

Nittonåriga Maja slits mellan den sista gymnasieterminens fyllor och framtidskänslor och sin egen frustrerande isolering och sin längtan efter någon. Hon har sin älskade lillebror och sin mormor, hon har sin egen sexuella kraft och sin dödsångest; men hon är ensam. Så framträder plötsligt en vacker och löftesrik människa ur mörkret.

Martin Tistedts roman Vår är som om Ernst Jünger och Edith Södergran hade återfötts i en svensk gymnasieflicka.

"Hjärnbarken glittrar kring sin ljuvliga, blodfyllda stam."

Texten ekar av Ovidius förvandlingar, av Brueghels landskap, av barockens pastorala dödsmedvetande, av Bellmans rusighet, av Stagnelius ruttnande skönhet, av den revolutionära romantikens tro på en absolut poesi, av postmodernismens ironiska vantro på textens autenticitet. I grund och botten drivs den av en ungdomlig kraft, förtvivlan och begär efter skönhet och intensivt liv.

"Istället för att klippa mig i fingret dunkar jag huvudet i väggen så att badrumsskåpet skallrar, ett par gånger. Ingen i familjen verkar reagera på smällarna, jag lyssnar med pannan blixtrande som en plymprydd hjälm i solen, som om jag befann mig på ett slagfält."

Pressröster om Vår:

"Jag vet ingen annan svensk författare som med sådant konsekvent dödsförakt utforskat ytterligheternas existentiella och estetiska domäner. [...] Må det bli årets studentpresent framför präktiga ordböcker." - Aftonbladet

"Det här är en bok att bli betagen av, det är en rusig bok som öppnar sinnen och minnen. 'Vår' är en bok att älska för det ungdomliga begär vi alla förtjänar att uppslukas av, åtminstone en gång i livet." - LitteraturMagazinet

"Det är vackert och galet, det är svulstigt, barockt och romantiskt. Och det fungerar. Förälskelse och spirande sexualitet är sannerligen inget nytt ämne för skönlitteraturen. Men Martin Tistedts deliriska språk lyckas skänka det nytt liv igen och lyfter denna i grunden vardagliga berättelse om en vanlig tjej i en vanlig svensk förort till närmast mytiska dimensioner." - Svenska Dagbladet

"Martin Tistedts nya bok är den vackraste vårskildring jag läst." - Piteå-tidningen

"Jag läser den med ungefär samma känsla som jag ser Polanskis Bitter Moon: att det är både utsökt och vrickat." - Björn Kolhström, Bernur