– Ska vi rida tillsammans efter skolan, Klara? frågar Jonte.

– Visst, svarar jag, lite lagom nonchalant. Men inne i mig sjunger det av glädje. Tänk, han vågade fråga det jag inte tordes. Jag som trodde att jag aldrig skulle träffa Jonte från ridlägret igen – och så börjar han i min klass. Och jag behöver verkligen en ny vän nu när Anna är så arg på mig för att hon inte får vara med på hoppträningen i ridhuset. Precis som om det är mitt fel att man måste ha en egen häst för att få delta.