”Jag vågade inte lämna mitt rum. Plötsligt kände jag mig utlämnad åt en svindlande svaghet; åt makter utanför min kontroll; makter som inte ville mig väl, yttre eller inre, det var jag inte i stånd att bedöma. Men jag låg där på sängen, såg skuggorna spela i taket, iakttog återspeglingarna från regndropparnas obevekliga färd över det ojämna fönsterglaset, som genomlystes av någon gatlykta som hängde och slängde därute i vinden – och den groteska sjuarmade takarmaturen vred sig långsamt runt sin axel. Någon hade ropat. Klockan var kvart i nio. Jag låg under min egen rädsla för det okända.”

De fem berättelserna i Från doktor Klimkes horisont kretsar kring fiktionens verklighet och verklighetens fiktion och skildrar människor som drabbas av det oförutsedda och oförutsägbara: språkläraren som får ett handskrivet meddelande från en kvinna som varit död i trettio år, författaren som reser till dödens och suckarnas stad och dras in i ett älskande pars självmordspakt, historieprofessorn som förföljs av svartsjukan gentemot sin hustru…De gängse perspektiven förskjuts och förvrids: allt det igenkännbara framstår som någonting helt annat än vad det synes vara.