Selma och Artur Jacobsson bor i Tommarp på en liten gård som inte längre är aktiv, bara hönsen och katten Murran finns kvar. De har några år kvar till sjuttio, och lever stillsamt med sitt eget smågnabb som enda spänning i vardagen.

En dag börjar det lysa i Nils Bloms fönster, eller rättare sagt Nils Bloms dotter Disas fönster. Rökelse och drömfångare börjar fylla det lilla huset, Disa har nämligen bestämt sig för att bo där permanent eftersom hon fått elallergi. Selma och Artur har också fått nya grannar längre upp på vägen, Hernemo, som spelar hög religiös musik och har rest ett stort tält i sin trädgård.

Det blir en tid av oro för Selma och Artur, på ena sidan vägen frireligiösa tältmöten, och på den andra Disas trevliga men mycket new age-inspirerade sällskap. Men efter diverse turer och missförstånd, lägrar sig lugnet igen över den skånska myllan, så som alltid i Karin Brunk Holmqvists böcker. Och alla inblandade är lite klokare och har kommit ett steg vidare i sina liv.