Hon tänkte på djuren och fodret, på framtiden och på att
minnet är kort. Ett år, en sommar förrinner och får aldrig sin
rätta skepnad igen. Ingen kommer ihåg om det varit varmt
eller kallt, torrt eller vått, trots att dessa minnen är viktiga för
att klara av det kommande, för att överleva.

I almanackan med ram av bär och blad skrev man förr i tiden gärna några ord. Om dagsverken, väder eller temperaturer. Om tranornas ankomst eller grävlingens spår i potatislandet. Det var allmogens dagbok.

När Sven Olov Karlsson med denna som utgångspunkt ger årets månader varsin berättelse avtecknas också nutiden. En underlig pappa närmar sig en insnöad förskola. Almar barkas for att dö. En lastbil störtar Drottninggatan fram.

Eller så ska ett bröllop göras unikt. Raggarna vill ha sin cruising till varje pris. Bonden letar hö att slå, alltmer desperat. Telefonen ringer, det är scientologerna.

Och en kylslagen höstkväll står det klart att gatlyktorna aldrig mer kommer att tändas.

De tolv novellerna formar sig till en genomlysning av tillståndet i Sverige, i städer och glesbygd. Om högt flygande människor eller enkla jordnära som kämpar tyst, åtklämda av våldsamma händer, av samhällets kalkylerade reträtt eller klimatets förfall.