Detta blev Péter Esterházys sista bok: en dagbok skriven under den sjukdom som skulle ta hans liv sommaren 2016. Han möter sin cancer som han mött allt annat i livet – uppriktigt och nyfiket, lekfullt, fylld av spiritualitet, humor och kärlek till livet. Och med pennan i hand. Han antecknar hela tiden.

Om man är en författare som alltid insisterat på att verklighet och diktning aldrig kan skiljas åt – vad gör man när den egna kroppen protesterar mot skrivandet? Kan bukspottkörtelcancern skildras som ett slags ofrivillig kärlekshistoria?