På flera plan kan den konceptuella konsten ses som en direkt vidareutveckling av minimalismen, en radikalisering av dess idéer om objektets beroende av sin kontext och därmed som ytterligare ett steg i nedbrytningen av idén om det »estetiska«. I detta avseende är föreliggande volym en direkt fortsättning på den föregående Kairos nr 10, Minimalism och postminimalism. I och med den konceptuella utmaningen kan vi inte längre förutsätta en självklar kunskap om vad konst innebär — om det tidigare, under en stor del av modernismens historia, handlade om att ställa den formalistiska eller morfologiska frågan »vad är en målning, en skulptur, ett objekt«, så ställs nu en rad nya frågor: Vad är konst överhuvudtaget? Vad innebär det att vara konstnär i allmänhet? Vad innebär den konstnärliga/estetiska institutionen?

Här återfinns centrala texter av Sol LeWitt, Lucy Lippard och John Chandler, Joseph Kosuth, Art & Language, Adrian Piper, Daniel Buren och Sarah Charlesworth, vilka alla försöker beskriva konceptkonstens nya fält, och diskuterar det konstnärliga subjektets status, frågan om konstverkets materialitet och språkets roll, konst som handling och de politiska och sociala implikationerna av den institutionella kritiken. De sista tre texterna, av Benjamin H. D. Buchloh, Jeff Wall och Lucy Lippard, ger en historisk tillbakablick och analyserar konceptkonstens förhållande till bland annat minimalismen, den nya strategiska användningen av fotografi och tidens politiska utveckling.

Volymen har redigerats och försetts med en introduktion av Sven-Olov Wallenstein.